Någots slut en annans början...

Nu stänger jag ner den här bloggen och flyttar till andreascollin.wordpress.com. Lite bättre användarmöjligheter där!

Ett konkret himmelrike

Jag vill fortsätta utveckla lite tankar om relevans. Ordet är sedan några år tillbaka på modet inom kristenheten (men kanske skönjer vi att det är på väg ut nu...?). Jag citerar Bill Johnson här nedan:

"Kärleken till Bibeln är en outgrundlig blandning av ödmjukhet, tro och hunger efter det övernaturliga. Jag strävar efter den eftersom Gud har älskat mig. Det får inte finnas en sömnig kristendom i mig. Om det vanliga kristna livet runt omkring mig kommer till korta jämfört med vad Bibeln lär, måste jag gå mot strömmen. Om människor inte blir helade, ska jag inte ge en logisk förklaring till det så att alla runt omkring mig blir nöjda och belåtna med tomrummet som uppstått. Istället ska jag sträva efter helande tills det kommer eller personen går till Herren. Jag kan inte sänka min nivå till Bibelns nivå. Jesus botade alla som kom till honom. Att acceptera något annatär att sänka Bibelns nivå, och förneka naturen hos honom som inte förändras".

Det här är bland det bästa jag läst om en kristen människas inställning till det övernaturliga livet! Jag vill varmt rekommendera boken "När himmelriket tränger fram" av denne författare - ett konkret framträngande himmelrike är det enda relevanta för mig, i perspektivet av en värld som i rasande fart är på väg mot...

// A Concrete Kingdom of Heaven

I want to continue to develop some thoughts on the relevancy. The word is a few years back in fashion in Christendom (but maybe we discern that it is on the way out now ...?). I quote Bill Johnson below:

"The love of the Bible is a mysterious blend of humility, faith and hunger for the supernatural. I go for it because God has loved me. There must not be a sleepy Christianity in me. If the ordinary Christian life around me will fall short in comparison with what the Bible teaches, I have to go against the stream. Where people are not healed, I will not give a logical explanation for it so that everyone around me is happy and satisfied with the vacuum created. Instead, I seek healing until there is or the person goes to the Lord. I can not lower my level of biblical level. Jesus healed all who came to him. To accept anything else is to reduce the level of the Bible, and deny the nature of him that does not change ".

This is among the best thing I read about a Christian man's attitude to the supernatural life! I warmly recommend the book "When Heaven Invades Earth" by this author; a concrete advancing of the kingdom of heaven, is the only relevant thing to me, in the perspective of a world at breakneck speed on the way to...

Vad är relevant?

Jag vill ägna några tankar åt begreppet relevans och göra en koppling till den lame mannen vid Sköna porten (Apg 3). När Petrus och Johannes gick upp till templet vid den tid som middagsbönen hölls såg de hur en lam man också bars dit. Det visade sig att han inte hade kunnat röra sig sedan födseln; honom brukade man sätta där vid vid porten så att han kunde tigga pengar om dagarna.

När lärjungarna gick förbi honom hade de inga pengar att ge, men de gav honom ett helande. Ett mirakel. Med Petrus ord "silver och guld har jag inte, men vad jag har ger jag dig. I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå!" var mannen i ett nu uppe på benen!

Här kan man fråga sig vad som är en relevant handling? Förutsatt att relevans betyder ungefär "passande för situationen" blir det avgörande vems perspektiv som får råda - Guds eller människans. Ett mänskligt perspektiv söker mänskliga lösningar, i det här fallet mat och pengar. Men ett gudomligt perspektiv söker alltid det verkliga botemedlet, i det här fallet frihet från sjukdomen som hindrar mannen att själv skaffa pengar till sitt leverne.

Självklart är Gud intresserad av att föda de hungriga! Självklart är Gud alltid intresserad av att stötta de svaga. Men är han verkligen intresserad av att se kyrkan oftare välja det näst bästa före det bästa?

I vems ögon är det relevant? I Guds ögon måste det vara högst "opassande för situationen" varje gång vi går förbi manifestationerna av den kraft (som han låter verka i oss) som kan bli till en medmänniskans verkliga hjälp!

Åtminstone önskar JAG se MYCKET MER av den kraften i mitt liv...

(Vägen dit...? Åh... det finns inga omvägar till kraften... det är lite som att söka lyckan... den går inte söka i sig själv; den måste sökas i den dagliga intimiteten med Gud själv... i bönen... i fastan... i ordet... i ensamhet...)

// What Is Relevant?

I want to devote some thought to concept of relevance and make a link to the lame man at the Beautiful gate (Acts 3). When Peter and John went up to the temple at noon, they saw how a lame also was brought there. It turned out that he had been unable to move since birth; he would be put there at the gate so he could beg for money in the daytime.

When the disciples went past him, they had no money to give, but they gave him a healing. A miracle. With Peter's words, "Silver and gold have I not, but what I have I give you. The Nazarene name of Jesus Christ: get up and go!" the man in a now was apparent on the legs!

Here one wonders what is a relevant action? Provided the relevant means "suitable for the situation" becomes the operative whose perspective will prevail - God or man. A human perspective is seeking human solutions, in this case, food and money. But a divine perspective is always looking for the real cure, in this case, freedom from disease that prevents the man himself to raise money for their living.

Of course, God is interested in feeding the hungry! Of course, God is always interested in supporting the weak. But is he really interested to see the church more often choose the second best before the best?

In whose eyes is it relevant? From God's perspective, it must be more than unseemly everytime we ignore the manifested power (that he does work in us) that could be our friends real help.

At least would I like to see MUCH MORE of this power in my own life...

(To get there ...? Oh ... there are no detours to power ... it is a bit like the pursuit of happiness ... it can not be find in it himself: it must be sought in the daily intimacy with God .. . in prayer ... in fasting ... in the word ... in solitude ...)

Ingen rädsla

Jag gör en jämförelse mellan hur Saul och David hanterar svåra situationer. 1 Sam 13:11-14 möter vi Saul. När omständigheterna går emot honom och vännerna sviker leder det till att han ”tar mod till sig” och offrar till Gud. Men handlingen (som verkar vara rätt)ligger utanför Guds mandat. Det offer han offrar, i desperat väntan på Samuel blir istället början till slutet på hans konungsliga välde.

Lite längre fram, i 1 Sam 17:23-26, 36-37 hittar vi David. Också han är i en situation som är farlig. När Goliat utmanar Israel ryggar armén tillbaka. Men inte David. Han tar också mod till sig, men med den skillnaden att han inte går utanför mandatet som Gud ger.

Vad handlar egentligen det här om? Lägg märke till att det verkar handla om mod...? Vi ställs alla i situationer som ibland kräver extra mycket mod av oss – situationer som hotar våra föreställningar eller människor som provocerar oss på olika sätt. Vid sådana tillfällen avslöjas det alltid vad vi har i våra hjärtan – det här handlar alltså inte om mod utan om hjärtats uppsåt och våra djupa drivkrafter.

I 1 Joh 4 står det att Gud är kärlek och att rädsla inte finns i kärleken – i Gud finns alltså ingen rädsla! Men Sauls tilltag kommer uppenbart ur den panik som drabbar honom när han tycker sig vara övergiven; det han ser omkring sig gör att han får en förvriden uppfattning av vad profeten Samuel tidigare hade sagt om sin ankomst. Men för David gäller att han ser – inte omkring sig – utan på rakt ”den levande Guden” och därför blir fullständigt ursinnig!

Båda två går med andra ord på offensiven men bara David gör det i Guds auktoritet. David har en klar blick på Gud och han handlar därför uppriktigt offensivt i tro. Men Saul den stackaren, han döljer bara sin rädsla med ett offensivt beteende. Och det är en sådan våldsam skillnad!

Rädsla uppstår när vi ser något annat än Gud framför oss. När vi ser något annat än Honom är det i praktiken en tro på djävulen som vi praktiserar (och det kallas för otro). Rädsla har en mycket destruktiv inverkan på oss. Den får hjärtat att ruttna. Precis som med bitterhet, avund, oförlåtelse, stolthet och girighet…

All förruttnels drar dessutom till sig flugor; ett av namnen på Satan är Beelsebul vilket betyder flugornas herre; kring andlig förruttnelse svärmar det demoniska som flugor – och vi ser det hända i Sauls sorgliga liv.

Men vår Herre, Davids Gud, vill inte detta; han vill bara ge oss alla en klar blick för Honom, ur vilken sann offensiv tro växer fram!

Var välsignad!

// No Fear

I do a comparison of how Saul and David handle difficult situations. 1 Sam 13:11-14, we meet Saul. When circumstances go against him and his friends let him down, it leads to that he "takes courage" and sacrifice to God. But this is outside of God's mandate. The sacrifice, he is sacrificing, desperately waiting for Samuel is the beginning to the end of his royal reign.

Later, in 1 Sam 17:23-26, 36-37, we find David. Also he is in a situation that is dangerous. When Goliath challenges Israel the army backs back. But not David. He also takes courage, but with the difference that he does not go beyond the mandate that God gives.

What is this about? Please note that there seems to be about courage. We are all in situations that sometimes require extraordinary courage of us - situations that threaten our views or people who provoke us in different ways. At such times, it always reveals what we have in our hearts - this is about heart, faith and our deep motivations.

1 John 4 says that God is love and fear is not in love - in God, there is no fear! But poor Saul, his action comes from the panic that affects him when he seems to be deserted. What he sees makes the perception of what the prophet said about his arrival twisted. But David sees "the living God" and becomes enraged!

Both go on the offensive but just David doing it in God's authority. David has a clear eye that sees God and he is therefore quite aggressively in the faith. But Saul, the poor fellow, he just hides his fear with a proactive behavior. And there is a huge difference!

Fear arises when we see something other than God in front of us. When we see something other than Him, it is in fact a belief in the devil as we practice (and it is called unbelief). Fear has a very destructive effect on us. It causes the heart to rot. As with bitterness, envy, unforgivable, pride and greed ...

All decomposition also draws flies; one of the names of Satan is Beelsebul which means Lord of the Flies - close to spiritual decay the demonic swarms like flies - and we see it happen in Saul's sad life.

But our Lord, God of David, do not want this, he would just give us a clear look for Him, out of which the true offensive faith grows!

Be blessed!

Vad är teologi?

Vad är teologi?

"Begreppet "teologi" (grekiska: θεός - gud, λόγος - ord, kunskap, förståelse, mening) innebär "läran om Gud". I sin ursprungliga, och bokstavliga, betydelse, har termen innebörden av teoretiska tankar och uppfattningar kring det övervärldsliga ("Gud"), världens beskaffenhet och människans förhållande till den (eventuella) övervärldsliga verkligheten." (Wikipedia, 2009-09-03)

Hur långt kommer man på detta? "Läran om Gud" och "teoretiska tankar och uppfattningar..." Min personliga erfarenhet av tre års teologiska studier är att mycket av teorin med fördel kunde ersatts av församlingsbaserad praktik - förhållandet "80-20" borde ha varit det omvända! (Det är ingen kritik mot skola eller lärare utan ett generellt statement från min sida!).

Jag återger här nedan Bill Johnson (Bethel Church, Redding Cal. s. 118-119 When Heaven Invades Earth) för att spegla min generella övertygelse:

"´Ni tänker fel därför att ni varken kan skriften eller vet något om Guds makt´[Joh 3:2][---] Orden kan och vet i den här versen talar om ´personlig erfarenhet´, men de försökte lära sig utan sådan erfarenhet. De tillhörde mästarna bland dem som tillbringade tid med att studera Guds ord. Men deras studier ledde dem inte till ett gudsmöte. De blev ett självändamål. [...] Det är bristen på möten med kraft som leder till att Gud och hans ord missförstås. Erfarenhet är nödvändig när man bygger upp en sann kunskap om Ordet. Många är rädda för upplevelser eftersom de kan leda bort från Bibeln. Någras misstag har lett till att många är rädda för att sträva efter en gudserfarenhet."

"Gud gör som han behagar. Samtidigt som han är trogen sitt ord, unviker han inte att handla på ett sätt som vi inte förstår oss på. [---] Han är den strålande morgonstjärnan, som omger sig med mörker [Upp 22:16, Ps 97:2]. Han hatar skilsmässa men är själv skild [Mal 2:16, Jer 3:8][---]Den obekväma spänningen [...] är emellertid till för att vi ska fortsätta vara ärliga och uppriktigt beroende av den heliga Anden för att förstå vem Gud är och vad han säger till oss genom sin bok. Gud är så främmande för vårt naturliga sätt att tänka att vi bara uppriktigt ser vad han visar oss [...].

"Bibeln är Guds fullkomliga ord. Den visar Gud: den uppenbare, den oförklarlige, den outgrundlige och ibland anstötlige Guden. Den visar storheten hos vår Gud, men den rymmer honom inte. Gud är större än sin bok [---]Vi har den inre konflikten av att följa honom som inte förändrar sig, men som lovar att göra något nytt i oss."

Så långt Johnson.

Vad jag vill säga är att teologi, så långt det ska förstås som läran om Gud, aldrig kan begränsas till bokstav; teoretiska tankar och uppfattningar om Honom är i grund och botten främmande för den Gud som alltid vill uppenbara sig genom den helige Ande - "himlens dynamis"! Bokstaven dödar men Anden ger liv!

Så, vad är teologi...Vad borde det vara? Kanske kan man säga att teologi borde vara insamlandet av gudserfarenheter som leder till nya gudserfarenheter som blir till min egen, församlingens och Gudsrikets uppbyggelse... (i vilken grad det har med universitet och högskolor att göra får vara ett ämne att utveckla senare...)

// What Is Theology?

What is theology?

"The term" theology "(Greek: θεός - god, λόγος - words, knowledge, understanding, sense) means" the doctrine of God. "In its original, and literal, meaning, the term has the meaning of theoretical ideas and perceptions about the over worldly ( "God"), the world's nature and man's relation to it (if any) of worldly reality. " (Wikipedia, 2009-09-03)

How far do you come with this? "The doctrine of God" and "theoretical thoughts and perceptions ..." My personal experience from three years of theological studies is that much of the theory could usefully have been given way to church-based training - the relationship "80-20", should have been the opposite! (It is no criticism of the school or teachers, but a blanket statement on my part!).


I reproduce below Bill Johnson (Bethel Church, Redding Cal. P. 118-119 When Heaven Invades Earth. My translation from Swedish)to reflect my general beliefs:

" 'You do err, you can not the scripture or know anything about the power of God" [Jn 3:2 ][---] words can and do in this verse speaks of' personal experience ', but they tried to learn without such experience. They belonged to the masters of those who spent time studying the Word of God. But their studies did not lead them to a divine appointment. They became an end in itself. [...] There is the lack of meetings with the force that makes God and his Word misunderstood. Experience is essential in building a true knowledge of the Word. Many people are afraid of experiences because they can distract them from the Bible. Some mistakes have made many afraid to seek a divine experience. "


"God does as he pleases. While he is true to his word, he does not avoid acting in a way that we do not understand. [---] He is the radiant morning star, who surround himself with darkness [Rev 22: 16, Ps 97:2]. He hates divorce, but is himself divorced [Mal 2:16, Jer 3:8 ][---] The uncomfortable tension [...] is to for us to continue being honest and quite dependent on the Holy Spirit to understand who God is and what he is saying to us through his book. God is so foreign to our natural way of thinking that we only truly see what he shows us [...].

"The Bible is God's perfect word. It shows God, the manifest, the unexplained, the unfathomable God and sometimes offensive God. It shows the greatness of our God, but it does not hold him. God is greater than his book [---] We have the internal conflict to respect him as not changing, but promise to do something new for us. "

So far Johnson.

What I am saying is that theology, as far as it should be understood as the doctrine of God, can never be confined to letters; theoretical ideas and opinions about him are basically foreign to the God who always want to reveal himself through the Holy Spirit - "Heaven's dynamic!"

So, what is theology... What should it be? Perhaps you could say theology should be the collecting on God-experiences facilitating new experience of God which is to the edification of my self, the church and the Kingdom... (in what degree it has to do with colleges and universities may be a subject to develop later ...)