Jag vill ägna några tankar åt begreppet relevans och göra en koppling till den lame mannen vid Sköna porten (Apg 3). När Petrus och Johannes gick upp till templet vid den tid som middagsbönen hölls såg de hur en lam man också bars dit. Det visade sig att han inte hade kunnat röra sig sedan födseln; honom brukade man sätta där vid vid porten så att han kunde tigga pengar om dagarna.
När lärjungarna gick förbi honom hade de inga pengar att ge, men de gav honom ett helande. Ett mirakel. Med Petrus ord "silver och guld har jag inte, men vad jag har ger jag dig. I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå!" var mannen i ett nu uppe på benen!
Här kan man fråga sig vad som är en relevant handling? Förutsatt att relevans betyder ungefär "passande för situationen" blir det avgörande vems perspektiv som får råda - Guds eller människans. Ett mänskligt perspektiv söker mänskliga lösningar, i det här fallet mat och pengar. Men ett gudomligt perspektiv söker alltid det verkliga botemedlet, i det här fallet frihet från sjukdomen som hindrar mannen att själv skaffa pengar till sitt leverne.
Självklart är Gud intresserad av att föda de hungriga! Självklart är Gud alltid intresserad av att stötta de svaga. Men är han verkligen intresserad av att se kyrkan oftare välja det näst bästa före det bästa?
I vems ögon är det relevant? I Guds ögon måste det vara högst "opassande för situationen" varje gång vi går förbi manifestationerna av den kraft (som han låter verka i oss) som kan bli till en medmänniskans verkliga hjälp!
Åtminstone önskar JAG se MYCKET MER av den kraften i mitt liv...
(Vägen dit...? Åh... det finns inga omvägar till kraften... det är lite som att söka lyckan... den går inte söka i sig själv; den måste sökas i den dagliga intimiteten med Gud själv... i bönen... i fastan... i ordet... i ensamhet...)
// What Is Relevant?
I want to devote some thought to concept of relevance and make a link to the lame man at the Beautiful gate (Acts 3). When Peter and John went up to the temple at noon, they saw how a lame also was brought there. It turned out that he had been unable to move since birth; he would be put there at the gate so he could beg for money in the daytime.
When the disciples went past him, they had no money to give, but they gave him a healing. A miracle. With Peter's words, "Silver and gold have I not, but what I have I give you. The Nazarene name of Jesus Christ: get up and go!" the man in a now was apparent on the legs!
Here one wonders what is a relevant action? Provided the relevant means "suitable for the situation" becomes the operative whose perspective will prevail - God or man. A human perspective is seeking human solutions, in this case, food and money. But a divine perspective is always looking for the real cure, in this case, freedom from disease that prevents the man himself to raise money for their living.
Of course, God is interested in feeding the hungry! Of course, God is always interested in supporting the weak. But is he really interested to see the church more often choose the second best before the best?
In whose eyes is it relevant? From God's perspective, it must be more than unseemly everytime we ignore the manifested power (that he does work in us) that could be our friends real help.
At least would I like to see MUCH MORE of this power in my own life...
(To get there ...? Oh ... there are no detours to power ... it is a bit like the pursuit of happiness ... it can not be find in it himself: it must be sought in the daily intimacy with God .. . in prayer ... in fasting ... in the word ... in solitude ...)
När lärjungarna gick förbi honom hade de inga pengar att ge, men de gav honom ett helande. Ett mirakel. Med Petrus ord "silver och guld har jag inte, men vad jag har ger jag dig. I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå!" var mannen i ett nu uppe på benen!
Här kan man fråga sig vad som är en relevant handling? Förutsatt att relevans betyder ungefär "passande för situationen" blir det avgörande vems perspektiv som får råda - Guds eller människans. Ett mänskligt perspektiv söker mänskliga lösningar, i det här fallet mat och pengar. Men ett gudomligt perspektiv söker alltid det verkliga botemedlet, i det här fallet frihet från sjukdomen som hindrar mannen att själv skaffa pengar till sitt leverne.
Självklart är Gud intresserad av att föda de hungriga! Självklart är Gud alltid intresserad av att stötta de svaga. Men är han verkligen intresserad av att se kyrkan oftare välja det näst bästa före det bästa?
I vems ögon är det relevant? I Guds ögon måste det vara högst "opassande för situationen" varje gång vi går förbi manifestationerna av den kraft (som han låter verka i oss) som kan bli till en medmänniskans verkliga hjälp!
Åtminstone önskar JAG se MYCKET MER av den kraften i mitt liv...
(Vägen dit...? Åh... det finns inga omvägar till kraften... det är lite som att söka lyckan... den går inte söka i sig själv; den måste sökas i den dagliga intimiteten med Gud själv... i bönen... i fastan... i ordet... i ensamhet...)
// What Is Relevant?
I want to devote some thought to concept of relevance and make a link to the lame man at the Beautiful gate (Acts 3). When Peter and John went up to the temple at noon, they saw how a lame also was brought there. It turned out that he had been unable to move since birth; he would be put there at the gate so he could beg for money in the daytime.
When the disciples went past him, they had no money to give, but they gave him a healing. A miracle. With Peter's words, "Silver and gold have I not, but what I have I give you. The Nazarene name of Jesus Christ: get up and go!" the man in a now was apparent on the legs!
Here one wonders what is a relevant action? Provided the relevant means "suitable for the situation" becomes the operative whose perspective will prevail - God or man. A human perspective is seeking human solutions, in this case, food and money. But a divine perspective is always looking for the real cure, in this case, freedom from disease that prevents the man himself to raise money for their living.
Of course, God is interested in feeding the hungry! Of course, God is always interested in supporting the weak. But is he really interested to see the church more often choose the second best before the best?
In whose eyes is it relevant? From God's perspective, it must be more than unseemly everytime we ignore the manifested power (that he does work in us) that could be our friends real help.
At least would I like to see MUCH MORE of this power in my own life...
(To get there ...? Oh ... there are no detours to power ... it is a bit like the pursuit of happiness ... it can not be find in it himself: it must be sought in the daily intimacy with God .. . in prayer ... in fasting ... in the word ... in solitude ...)
