Hardcore-kristendom

Gud kommer ösa en oanad härlighet över sin kyrka... bortom ord... bortom vårt förstånd...! (Vill du förstå så sluta läs här!)

När jag sluter mina ögon och ser drömbilder av framtidens kyrka "torna upp sig borta vid horisontens linje" vet jag inte hur jag ska kunna lägga orden rätt... Fingrarna tvekar här vid tangentbordet... Något vill rycka bort dem och jag tycker mig höra... (eller kanske är det bara ren inbillning?)... jag hör flaxandet och kraxandet av dessa små jokerjäckande illvilliga kryp... "Don´t you tell... don´t you tell..."

Men jag tänker försöka...

Hon kommer som en tsunami... först utan att vi kanske märker det... men sakta byggs hon upp ute till havs - Kristi dyrbara kyrka. Församlingen som reser sig och med våldsam kraft skakar av sig dammet av gammal lumpen tveksamhet och anpassning är vackrare än någonsin! Genuin. Full av integritet och kärlek!

Jag var knappt 20 när visionen planterades... inte av mig själv... inte av en uppenbarelse eller så... jag mötte ingen ängel (tyvärr!)... utan helt odramatiskt läste jag bara en bok som beskrev allt man kan tänkas VILJA drömma om som ung idealist och fanatiker... (Rick Joyner hette författaren)... och det grep mig fullständigt det som beskrevs där... Var det kanske himlen?? Naä...inte.

So Beautiful... so pure... so holy... so whole and clean... Guds dyrbara älskade kyrka, skinande ren genom det offrade Lammets blod - Guds offerlamm som idag regerar på tronen!

Så stark... så kraftfull... ja, så bortom mina ord att själva definitionen av vad det innebär att vara "kyrka" nog måste skrivas om!

Jag är så tacksam att drömmen lever i mig idag igen! Och jag har smakat delar av den kommande härligheten; vi har sett det i Toronto-väckelsen... Vineyard... Lakeland Florida... Pensacola... Brasilien... länder i Afrika och Asien...

Men vi saknar det fortfarande i Europa. Paulus uppmanar oss i sina brev - efter Jesu ord om att ”sök först hans rike…” (Matt 6:33) - att ”tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden” (Kol 3:2)... och ”det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt” (2 Kor 4:18)... Detta och annat säger han tillräckligt många gånger för att vi som som sitter fast i den västerländska kulturens logik ska hinna bli rätt nervösa!!

Men Herren reser idag upp människor, enkla obildade och ratade typer oftast... som inte har sina huvuden fastsatta i västerlandets kulturella skruvstäd... Nya brutala ledare för sin kyrka som än en gång är beredda att gå genom eld... möta lejon... bli söndersågade... stenas... se sina döda släktingar återuppstå... fly ut till jordhålor... torteras... (Heb 12).

Varför då?? Vem är beredd att göra det?

Det handlar om tro; TRO ÄR ATT SE... att se... Vad ser vi framför oss? Vilka bilder ger vi näring åt? Mose lämnade Egypten och FRUKTADE INTE därför att ha liksom SÅG DEN OSYNLIGE! (Heb 11:27) Samma sak med David när han trädde upp mot jätten Goliat; "Vem får smäda den levande Gudens här!" (1 Sam 17:23-26) utbrister han strax innan så att det genmäler flera tusen år senare!

Bara den sortens tro som ser Herren sådan han är blir villig att offra allt eget anseende för Hans sak... för hans ära. Bara att se Honom som han är ger "logik nog" åt detta.

Vart uppstår då den här kyrkan någonstans om jag får fråga? Den uppstår i ditt hjärta... inför Herrens ansikte i sann förkrosselse hittar du förnyad uppenbarelse och kraft! Och... vart i den här andliga tsunamins våg hittar du och jag oss själva? Kanske mitt i den råa styrkan som byggs upp långt där ute till havs... eller... kanske bara surt översköljda och överaskade när den väl vräker sig in över land...?

Jag ber: Herre gör mig alert nog att vara i vågen!

Vilken kyrka är det vi bygger?

En kommentar på FaceBook om John Wimber lyder som följer:

"John's excellent teaching and character bridged the credability gap between what I read and believed about signs and wonders and my experience. He opened up the truths of scripture, concerning these things ,in such a way that they became a reality in [...] ministry. He was a true prophet called, anointed and sent by God to call the Church back to Holy Spirit enpowered living and ministry. I thank the Lord for [---] John' life and ministry."

Och jag vill mot detta "fundera högt över" vilka församlingar vi är med och bygger i det här landet? Min enkla övertygelse är att vi för länge sedan tappade behovet av en intellektuell kyrka som sysslar med huvudkunskap och logiskt tänkande kring Gud, hans existens och gärning; inte heller behöver vi det sentimentala sysslandet med korset... där Jesus Kristus fortfarande hålls nagelfaren av våra stirrande blickar och därmed reduceras till en känsla av ro och stillhet... ett slags själsligt välbefinnande.

Nej... Jesus uppstod från döden och besegrade den; därför flödar idag livet oavbrutet och hämningslöst ut från Fadern... DET FLÖDAR HÄMNINGSLÖST genom dem som söker hans kraft, hämningslöst genom Anden! Det betyder att det inte finns något teologiskt försvar för kyrkan att tyst acceptera eller på andra subtila sätt "förvara" död, sorg, sjukdom, fattigdom, synd etc. Paulus lär att det genom kyrkans liv istället finns vägar att nå fram till Guds fullhet! (Ef 3:17-19, 4:13). Och i den fullheten har jag svårt att definiera var gränsen mellan jord och himmel går! I Guds fullhet blir människor frälsta, helade, befriade, uppstår från de döda... you name it!

Det är inte kyrkans uppgift att överhuvudtaget försöka sätta ord på var Guds begränsningar i den här världen skulle gå... Kyrkan är bara kallad till en sak: att i den Helige Andes omskakande kraft beröva helvetet på allt dess inflytande som vi kan tänka oss!

Möjligheten till detta stavas... just det: K-R-A-F-T! Det står ovan: "Holy Spirit enpowered living and ministry".

Är det den kyrka du och jag är med och bygger?

Vem är det du följer?

När Jesus förklarar för sina lärjungar vem Messias är i Luk 9:18-22 betonar han lidandet och uppståndelsen; funktionen betyder allt! Vid sidan om det Människosonen gör finns inget "Människosonen är" - de två är varsin sida av samma mynt! Men förstår du och jag verkligen Jesus på det sättet? Förstår vi att det i all sann efterföljelse aldrig finns ett beskådande av Mästaren som inte samtidigt utrustar med kraft till tjänst?

I Matt 16:21-23 reagerar Petrus med fasa när Jesus berättar vad som väntar honom. Petrus reaktion är förståelig; inget i Jesu ord verkar stämma överens med samtidens föreställningar om Messias, konungen som rider in och intar Jerusalem med makt och ära!

Men för dig och mig idag är kanske Jesu hårda tillrättavisning av Petrus det som är svårast att förstå. Men det borde det inte vara! För fienden, Satan är alltid ute efter att skapa missförstånd kring hur Guds son verkar.

Titta i Matt 8:18-22. En av lärjungarna ville först... för att sedan komma tillbaka och följa Mästaren. Men Jesu svar visar att det inte finns någon sådant alternativ. Vilket missförstånd! Och jag slås av tanken på alla missförstånd i mitt eget liv som hindrar en kompromisslös efterföljelse... Vad måste du och jag alltid först... för att sedan kunna komma och följa? Ja, det kan vi hålla för oss själva. Men vi vet att Herren kallar oss till uppbrott från det... Och det har han gjort länge (nog nu!).

I Luk 9:23-24 fortsätter Jesus att tala om efterföljelse; i självförnekelse måste vi ta vårt kors och följa honom säger han. Vilket kors då? Vad betyder det? Jesus leder alla sina lärjungar fram till korsets trä där vi får beskåda och acceptera hans död - priset för vår synd och skuld. Men sedan möter han oss som uppstånden och levande!

Därför är frågan till oss: vilket kors tar vi på oss när vi går i Jesu fotspår? Det finns nämligen ett falskt kors, det som Jesus ständigt hänger på som lidande och död - det som Satan vill att vi sentimentalt ska fastna med våra ögon på. Sedan finns det ett sant kors också, det tomma med Jesus levande i hjärtat som Fadern vill fästa vår uppmärksamhet på! Vi får nämligen inte vårt liv på korset, utan vi får det PGA korset! På korset gjorde han alltihop för oss så att vi dag kan följa honom ut i en livsstil i uppståndelsens kraft!

Den som vill följa honom måste ta sitt kors och följa honom HELA VÄGEN... inte bara fram till korsets stam där allt börjar, utan vidare ut i friheten och kraften! Sann självförnekelse har inget att göra med introspektion och att "spika upp sig själv på ett kors" - Jesus gjorde det inte själv utan han blev uppspikad. Sann självförnekelse handlar om förkrosselse inför Guds ansikte som leder till ett fullständigt beroende av honom och därför för oss ut i radikal lydnad!

I 1 Joh 4:17 läser vi de rent osannolika orden "Ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen." Hurdan är Kristus? Ja, han är allt annat än död idag!! Allt annat än det...

Och därför är det hela mycket enkelt; det är i våra liv... i flödet av glädje, rättfärdighet och frid, i graden av frihet, i vittnesbörden om alla dem vi för fram till frälsning och dem vi lägger våra händerna på och ber till helande för; genom våra profetior, mirakler och kraftgärningar är det som det går att läsa av vem vi verkligen följer - en död eller levande Kristus!

Kallade till denna enkla efterföljelse är vi, kallade att gå ut och göra hans gärningar, ja ännu större än dem han gjorde faktiskt... kallade att bara göra dem... just DO IT!!