söndag 16 augusti 2009

Vem är det du följer?

När Jesus förklarar för sina lärjungar vem Messias är i Luk 9:18-22 betonar han lidandet och uppståndelsen; funktionen betyder allt! Vid sidan om det Människosonen gör finns inget "Människosonen är" - de två är varsin sida av samma mynt! Men förstår du och jag verkligen Jesus på det sättet? Förstår vi att det i all sann efterföljelse aldrig finns ett beskådande av Mästaren som inte samtidigt utrustar med kraft till tjänst?

I Matt 16:21-23 reagerar Petrus med fasa när Jesus berättar vad som väntar honom. Petrus reaktion är förståelig; inget i Jesu ord verkar stämma överens med samtidens föreställningar om Messias, konungen som rider in och intar Jerusalem med makt och ära!

Men för dig och mig idag är kanske Jesu hårda tillrättavisning av Petrus det som är svårast att förstå. Men det borde det inte vara! För fienden, Satan är alltid ute efter att skapa missförstånd kring hur Guds son verkar.

Titta i Matt 8:18-22. En av lärjungarna ville först... för att sedan komma tillbaka och följa Mästaren. Men Jesu svar visar att det inte finns någon sådant alternativ. Vilket missförstånd! Och jag slås av tanken på alla missförstånd i mitt eget liv som hindrar en kompromisslös efterföljelse... Vad måste du och jag alltid först... för att sedan kunna komma och följa? Ja, det kan vi hålla för oss själva. Men vi vet att Herren kallar oss till uppbrott från det... Och det har han gjort länge (nog nu!).

I Luk 9:23-24 fortsätter Jesus att tala om efterföljelse; i självförnekelse måste vi ta vårt kors och följa honom säger han. Vilket kors då? Vad betyder det? Jesus leder alla sina lärjungar fram till korsets trä där vi får beskåda och acceptera hans död - priset för vår synd och skuld. Men sedan möter han oss som uppstånden och levande!

Därför är frågan till oss: vilket kors tar vi på oss när vi går i Jesu fotspår? Det finns nämligen ett falskt kors, det som Jesus ständigt hänger på som lidande och död - det som Satan vill att vi sentimentalt ska fastna med våra ögon på. Sedan finns det ett sant kors också, det tomma med Jesus levande i hjärtat som Fadern vill fästa vår uppmärksamhet på! Vi får nämligen inte vårt liv på korset, utan vi får det PGA korset! På korset gjorde han alltihop för oss så att vi dag kan följa honom ut i en livsstil i uppståndelsens kraft!

Den som vill följa honom måste ta sitt kors och följa honom HELA VÄGEN... inte bara fram till korsets stam där allt börjar, utan vidare ut i friheten och kraften! Sann självförnekelse har inget att göra med introspektion och att "spika upp sig själv på ett kors" - Jesus gjorde det inte själv utan han blev uppspikad. Sann självförnekelse handlar om förkrosselse inför Guds ansikte som leder till ett fullständigt beroende av honom och därför för oss ut i radikal lydnad!

I 1 Joh 4:17 läser vi de rent osannolika orden "Ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen." Hurdan är Kristus? Ja, han är allt annat än död idag!! Allt annat än det...

Och därför är det hela mycket enkelt; det är i våra liv... i flödet av glädje, rättfärdighet och frid, i graden av frihet, i vittnesbörden om alla dem vi för fram till frälsning och dem vi lägger våra händerna på och ber till helande för; genom våra profetior, mirakler och kraftgärningar är det som det går att läsa av vem vi verkligen följer - en död eller levande Kristus!

Kallade till denna enkla efterföljelse är vi, kallade att gå ut och göra hans gärningar, ja ännu större än dem han gjorde faktiskt... kallade att bara göra dem... just DO IT!!